Under sommaren får några av våra medarbetare tillfälle att berätta om sig själva och sina intressen. Denna gång Björn Helgesson.
Bland svartblod och helgon – levande rollspel
Vi befinner oss på 1000-talet. Kung Olaf har stupat och märkliga under skett i samband med det. Fröet till en helgonkult har börjat gro. Påven i Rom beslutar att en pilgrimsled skall upprättas mellan Lund och Nidaros / Trondheim. Sjövägen är alltför farlig att färdas på då det mäktiga sjöodjuret Leviatan befaras sluka hela skepp som färdas utmed Norges kust.
Ett sällskap på tjugotalet representanter från den Heliga Katolska Kyrkan ger sig iväg från Lund. Här finns två präster, biskopens egen kallfaktor, en handfull soldater, ett ungt nybyggarpar och inte så få barn. Sällskapet lämnar snart bebyggda trakter för att färdas genom obyggd där ingen kung råder och de gamla gudarna hedras. Lokala hövdingar styr över små byar och i skogarna vandrar fortfarande, troll, svartblod och alver. Mitt i denna vildmark ligger den lilla byn Gladsheim. Dit anländer pilgrimsföljet en sen kväll. Strax innan har de stött ihop med en hord av svartblod och förlorat en av sina soldater. Nu bygger man för glatta livet för att befästa den lilla gården Langebro som kyrkan köpt in via bulvan vintern innan. Gruppens ledare beslutar om fest. Ett lamm slaktas och hängs över grillen. Mörkret sänker sig och i fjärran hörs trummorna från diverse skogsvarelser. Nyfikna bybor slår sina lovar kring gården.
Vad är nu detta? Det är en saga som utspelade sig i vår egen tid i början på sommaren. Ett levande rollspel. 150 personer från hela landet klädde ut sig till allt mellan kung och troll för att spela improvisationsteater. Jag - Olaus Petris präst Björn Helgesson hade samlat en av deltagargrupperna, nämligen pilgrimsföljet. Vi försökte gestalta en trovärdig katolsk delegation. Förutom teatern firade vi även gudstjänster och åt gott. Den yngste deltagaren var ett halvår och den äldste hade fyllt femtio. Lördag kväll anfölls vår grupp av en större styrka motståndare och led ett svårt nederlag men tack vare vår relik – ett ben från Lasarus – kunde alla utom en helas och uppväckas från de döda. På söndag förmiddag firade vi en mässa enligt Svenska kyrkans ordning.
Helgen blev ett härligt äventyr. Nästa år kommer gruppen att återvända på vägen åter från Nidaros. Det finns säkert plats för fler ”lajvare” som vill följa med.
Björn Helgesson text o foto
|
|
|
Björn HelgessonFoto: Magnus Aronsson |
|
Du är här:
