 |
|
|
Ljusets dag
2010-02-05 Mikaels församling
|
Ända sedan år 350 efter Kristus vet vi att Kyndelsmässodagen har firats. Dagen avslutar officiellt Jultiden, och vänder så vår uppmärksamhet mot korset och mot påsken.
På Kyndelsmässodagen – och ordet kyndel hör samman med den gamla traditionen att fira ljusfest – får vi höra från Lukas evangeliets 2 kapitel, då Jesus, fyrtio dagar efter sin födelse, bars upp till templet och möttes av Symeon och Hanna.
Det handlar om uppfyllelsen av ett sedan lång tid tillbaka efterlängtat hopp, och på det sättet blir innebörden av Kyndelsmässodagen en vändpunkt mellan det förflutna och framtiden.
Den här händelsen symboliserar också mötet mellan det Gamla Testamentet, representerat av den gamle profeten Symeon, och det nya förbundet som Jesus kommer för att instifta. Symeon kan verkligen ”gå hem i frid” eftersom Jesus nu brutit in i historien.
Så här skriver Ulf Nilsson så fint om Symeon i sin bok ”En ängel vid din sida”:
”Symeon, den gamle, ville inte dö
förrän han sett världens herre födas.
Den gamle tog barnet i famnen
och det barnet var hans herre.
Sedan dess går en Gud bland oss
fördold.”
Förr var traditionen den att alla fick tända ljus vid Kyndelsmässodagens gudstjänst, ljus som skulle representera Jesus Världens Ljus som kommer in i människornas mörka värld. Vid gudstjänstens slut vände sig sen alla om och såg mot den bakre delen av kyrkan; man vände sig fysiskt bort från julen och såg mot korset och påsken.
Precis som Jesus bars fram inför Gud i templet, kan också vi bli ”ljushållare” som lyfter fram och hjälper till att göra Ljuset synligt.
Lisbeth Parton
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Du är här:
