Taizéresan 2009

Det är tradition att Svenska Kyrkan i Örebro reser med sina ungdomar till Taizé. På årets resa var det ungdomarna från Olaus Petri och Mikael som åkte.

Första veckan tillbaka på jobbet efter semestern innebar en 30 timmar lång buss resa till underbara Taizé med ungdomar ur ungdomsgruppen. Ifrån Örebro var det Mikael och Olaus Petri församling som trötta gick på bussen vid 6 tiden på morgonen. Vi skulle vidare genom Sverige och hämta upp fler ungdomar för att sedan åka färjan från Helsingborg.

Resan gick mycket bra och det är verkligen skönt att komma fram till Taizé efter den långa resan. Denna sommarvecka var det nästan 4500 ungdomar som hade samlas för att tillsammans be och växa i tron. Att vara så många på ett och samma ställe skulle kunna vara helt kaosartat men så är inte fallet.
Visst är matkön lång och visst tog varmvattnet slut några gånger men det är helt ok. Alla har tålamod och alla förstår att de måste göra sitt för att bidra till att det funkar. Några hade toastädning som uppgift, andra att sälja glass. Det viktigare är att man jobbar tillsammans.

Vi fick också träffa Broder Mathew för ett gemensamt samtal. Detta är mycket uppskattat bland ungdomarna. Första gången vi träffade honom var när han kom för att vara med vid vår Taizé-helg i Örebro och när vi åkte till Taizé -07.
Han lyssnar verkligen på ungdomarna och han berättade också att han kommer till Örebro igen för en dag i Sörbykyrkan. Så det ska bli kul att träffa honom där igen.

Efter en väldigt varm men underbar vecka i Taizé var det dags att fara hem.
Jag tycker att man alltid känner sig lite mörbultad på insidan när man varit i Taizé men man känner också ett härligt lugn. Sångerna man sjungit under veckan följer med hem i bussen. Några sånger var nya men blev snabbt favoriter i vår grupp så de tog jag med mig hem till våra musiker så att de kan användas i församlingen.

Bussen kom och hämtade oss efter söndagens vackra ljusgudstjänst och vi började åka hemåt. När vi skulle göra vårt sista stopp inför den långa nattkörningen strax utanför Frankfurt gick bussen sönder. Det gjorde att stoppet som skulle vara en timme tog i stället 5 timmar. När vi till slut kom i väg igen hoppades vi alla att resten av resan skulle gå bra. Och det gjorde den nästan. Vi fick ett stopp i Partille också för bussen höll på att koka. Men allt detta får man räkna med att det kan hända när man åker buss så långt och jag längtar redan tills nästa gång vi åker med ungdomsgruppen till Taizé.

Text o Foto: Helena Sachs, församlingspedagog i OP