Jag har varit på födelsedagskalas. När man blir bjuden på ett födelsedagskalas fylls man av en förväntan. Man tänker igenom vem det är som fyller år, vad födelsedagsföremålet betyder för mig och vad kan jag göra för att uppmärksamma dagen.
Det var ett 100-årskalas, och det var inte bara en person som fyllde år.
Bara det att bli inbjuden på ett 100-årskalas kändes stort.
100 år är en lång tid. Någon som levt i 100 år har varit med om väldigt många saker. Massor har hänt i vår församling under 100 år, och nu skulle jag få besöka och vara med och hylla en 100-åring.
Den jag talar om är Edsbergs syförening. Det känns så bra att vi i vår församling har en syförening som är 100 år gammal, och som rekryterar nya medlemmar. I en tid när alla har så mycket kring sig och knappt har tid att tänka på andra, verkar vår syförening som en oas i verkligheten. Allt det arbete som syföreningen lägger ner och allt det goda som den verkar för, betyder oerhört mycket för vår bygd.
Själva kalaset var ett trevligt kalas, med god mat och några tal. Talen handlade om de 100 år som gått sedan bildandet samt lite summerande statistik. Avslutningen skedde i kyrkan med en veckomässa.
Under de 100 år som förflutit sedan starten av syföreningen har mycket hänt. Församlingen såg inte ut som den gör idag. För det första var det många fler som levde i den. Förhållandena för familjerna såg annorlunda ut. Det var inte vanligt att frun i familjen arbetade utanför hemmet. Det var desto slitsammare med hemarbetet. Då fanns inte alla de hjälpmedel som vi har till buds idag. Ändå ägnade man så mycket tid till att hjälpa andra med sina insatser. Det är fantastiskt.
Idag är vi stressade och hinner inte med på samma sätt som då. Men tack och lov finns det krafter kvar att fortsätta det fantastiska arbete som syföreningen gör. Och fler som vill medverka till att insatserna ska finnas kvar. Härligt!
Annica Zetterholm
|
|
Du är här:
