Intresset för kremering, eller eldbegängelse som det tidigare kallades, växte fram i slutet av 1700-talet. Det dröjde dock tills 1876 innan det första krematoriet på kontinenten invigdes i Milano 1876.
Från kyrkligt håll fanns länge ett starkt motstånd mot kremering.
Den främste föregångsmannen för kremering i Sverige var ingenjören Per Lindell (1840-1902), på vars initiativ Svenska likbränningsföreningen bildades 1882, (idag Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund). Det bildades lokalavdelningar runt om i landet.
|
Begravning före renoveringen 1952
Foto: Sam Lindskog, Örebro Läns Museum |
|
Begravning efter renoveringen 1952
Foto: Knut Borg, Örebro Läns Museum |
Sveriges första provisoriska ugn byggdes 1887 vid den Norra begravningsplatsen i Stockholm.
De första krematorierna i Sverige finansierades med donationsmedel eller genom insamlingar. För driften svarade Svenska likbränningsföreningens olika lokalavdelningar. På 1930-talet anslog kyrkoråden medel till byggandet av krematorier samt tog på sig verksamhetsansvaret.
Eldbegängelse i Örebro
I Örebro bildades en lokalavdelning av Svenska likbränningsföreningen 1888 av ett 50-tal personer. Man samlade in pengar för att bygga ett krematorium men det var först genom en donation av grosshandlare L.E Andersson 1918 som idén kunde bli verklighet.
I december 1921 invigdes krematoriet som det tredje i landet. Den förste som kremerades där var donatorn själv, som kremerades den 23 oktober 1922.
Till de mera bemärkta personer som kremerades i Örebro hörde författarinnan Ellen Key, 1926.
I början var intresset för att kremeras litet men ökade successivt under åren. Först 1949 blev det gratis för församlingsbor att kremeras.
Det var alltså en donation 1918 som möjliggjorde uppförandet av krematoriet. Arkitekt för krematoriet var Gustaf Lindgren, som ritat krematoriet på Norra kyrkogården i Stockholm några år tidigare. Byggmästare var K. Karlsson sterbhus under ledning av verkmästare Emil Thordén.
Krematoriet är en hög och smal byggnad som innehåller två våningar samt källare. Murarna är av tegel men utvändigt klädda med finhuggen kalksten från Kumla kalkgruva. Till entrén som är belägen i den södra gaveln leder en hög monumental trappa. Över portalen finns en skulptur av bildhuggaren J.A. Wetterlund.
Överst i byggnaden finns själva kapellet. Över ingångspartiet och dess förstuga finns en orgelläktare med orgel. Orgeln kom från firman Setterqvist & Son i Örebro.
På ömse sidor av koret finns nischer för urnor vilka är täckta med kalkstenshällar. En nisch med minnestavla är iordningställd för donatorn och hans familj.
De övriga två våningsplanen i byggnaden stod i förbindelse med varandra genom att ugnen upptog två våningsplan, där själva brännkammaren fanns i bottenvåningen medan ugnens eldningsdel fanns i källaren. I bottenvåningen fanns även kontor, hydraulisk hiss från kapellet, urnrum, arkiv, toalett och förvaring av kistor.
Källaren användes till eldningsrum, värmelednings- och kolrum. Byggnaden värmdes med en varmluftsapparat varför det i källaren fanns en värmekammare.
Renoveringsarbeten 1928-1929
Vid denna tidpunkt byggdes trappan om dels p.g.a. problem med inträngande vatten och trappans branta stigning. Detta innebar att den förlängdes med två meter så det blev lättare att bära in kistorna.
Renoveringsarbete 1952
Behoven av renovering var av teknisk natur men även de etiska idealen låg bakom de olika kraven. Av restaureringsförslagen från 1950 framgår att såväl kremationsugnen med handdriven hiss som värmeanläggningen var bristfälliga och gammalmodiga. Belysningen ansågs vara för riklig.
De genomförda åtgärderna var relativt omfattande, inte minst i bottenvåning och källaren. En helt ny elektriskt driven krematorieugn installerades i källaren liksom en ny hydraulisk hiss i nytt hisschakt. Det var då en mycket modern ugnsanläggning. Vidare anordnades en ny värmeanläggning med elektriska väggradiatorer. Själva kapellet moderniserades också enligt tidens krav och ideal. De befintliga fönstren togs bort i nästan hela byggnaden och ersattes av nya kopplade järnfönster med mörktonat antikglas med blyspröjs.
Bänkarna byttes ut mot stolar som ritats av Erik Fant. Trägolvet under de tidigare stolarna ersattes av kalksten. Belysningen förändrades genom att glödlamporna i kortaket togs bort och de befintliga lampetterna i kyrkorummet böts ut. I övrigt skulle rummet lysas upp av stearinljus. Orgeln om- och nybyggdes av E.A Setterqvist & Son.
Senare renoveringar
Enligt ett förslag från 1968 ersattes de av Erik Fant ritade stolarna, som bedömdes vara små och obekväma, till stolar typ ”freden” tillverkade av Gemla Fabriker.
Byggnaden renoverades utvändigt 1993 med ekonomiskt stöd från riksantikvarieämbetet.
2005 har krematoriet återigen renoverats till den standard som det hade på 1950-talet.
Krematoriet användes till 1975.
Idag utreds möjligheten att bygga ett kolumbarium i bottenvåningen.
Textmaterialet är sammanställt av Estrid Esbjörnson på Örebro läns museeum och därefter bearbetat av Maria Gustavsson, Örebro kyrkogårdsförvaltning.
|
Gamla krematoriet efter renoveringen 2005
Foto: Hans Hallberg |
|
Gamla krematoriet efter renoveringen 2005
Foto: Hans Hallberg |
|
|
Du är här:
